Sminkbloggen

Oj oj oj, kom precis hem från att ha promenerat till stan med min pappa för att hämta min lillebror Johan. Han hade varit och spelat gitar så vi skulle ta bussen hem... Jag satte mig på en bänk vid torget och brevid mig dimper det ner tre tjejer i 14-16 årsåldern. Dom börjar prata om dagen i skolan och vad som har hänt osv. Jag lyssnar ju lite intresserat eftersom det dom pratade om började bli mer och mer intressant... En av dom börjar prata om sin pojkvän som hon är förlovad med(?!), läsa upp sms han hade skrivit som var gulliga mm.
Åh, tänker man, gulligt! Sen börjar dom prata om sin kompis, som naturligtvis inte var där. Tydligen hade händelseförloppet för den här tjejen varit följande under dagen:
Morgonrasten, gjort slut med sin kille Johan.
Lunchen:blivit tillsammans med honom igen.
När skolan hade slutat: Blivit kär i en ny och gjort slut med kille nr ett. Ritat ett hjärta på sin hand med killens namn i(Erik). Hennes ena kompis frågade om det inte borde stå johan i hjärtat varpå hon hade sagt till sina tjejkompisar: Åh, jag vet inte, jag har så dåligt samvete för jag dumpade Johan. Ska jag bli tillsammans med honom igen eller är det okej att bli tillsammans med Erik ikväll?

Jag bara skrattade för mig själv och tänkte tillbaka på tiden när man var i den åldern... Man känner sig lastgammal när man tänker på det! Tänk att tiden har gått så fort! Nu är det inte så att man måste sitta och skvallra när man väntar på bussen/tåget hem. Jag vet ju bara hur jobbiga jag och mina kompisar(läs Emelie) var på tåget påväg hem från skolan. Folk bytade kupé och en del ögonbryn lyftes när vi skrålandes gick på och av tåget. Men just då tänkte man inte på att det kanske var någon annan som lyssnade på vad det var man sa. Man var bara helt utmattad när man satte sig på bussen efter en 40 minuter tågfärd med en ljudnivå på way to hi! Ibland skrattade vi så mycket av ♥Emelies historier och påhitt så vi låg ner och kved på golvet och tårarna sprutade i ögonen på oss! Nu först förstår man hur störig man egentligen var! Men jag får väl säga som så! Gymnasietiden hade inte varit en tiondel så roligt utan tågresorna med Emelie! Men ni som läser hennes blogg vet ju hur tokig hon faktiskt kan vara... Jag med för den delen...